Här är det inte ”glad i hågen” som gäller, utan ”glad i korgen”.
Row, row, row your boat, gently down the stream.
Merrily, merrily, merrily, merrily – Life is but a dream ;o)
När jag är upptagen och jobbar på datorn, sitter det oftast en liten filur vid fötterna. Leo har sina knep för att försöka få min uppmärksamhet… antingen genom att överdrivet sträcka på sig, lägga huvudet på sned eller stirra med stora ögon och låta överläppen fastna på ena sidan (ser ut som en prilla under läppen!).
Och fungerar inget av det, brukar det sluta med en ytterst sur blick, innan han går och lägger sig på sin pläd och tuggar högst engagerat på sitt ben (ungefär; ”Jaha, skyll dig själv, jag vill ändå inte leka med dig när jag har världens godaste ben”).
Behöver jag tillägga att han allt som oftast lyckas övertala mig? :o)
Tänk vad tiden går fort…
Eftersom jag tjatade på hund i säkert 10 år, känns det fortfarande lite overkligt att jag faktiskt har en nu. Leo är utan tvekan det BÄSTA som någonsin har hänt mig, och jag slår vad om att ni känner likadant över era pälsklädda vänner!
Min lilla kille har blivit en fullvuxen kille på nästan 1,6 kg! Med andra ord har han gått upp mer än 1 kg sedan jag skaffade honom, huh! :o)
Leo är helt slutkörd, men framförallt lycklig, efter en lekdag med sin nya Chihuahuavän, Randy. En tur ut till Kalmar Sundsparken, där vi hade bestämt träff med Rebecca och hennes vavvor, slutade med att vi gick hem till vår lilla boning där även Bosse gjorde sällskap en stund.
Tänk er 3 glada Chihuahua pojkar, så härligt att se! Lilla Smilla satt mest och tittade på när grabbarna stökade runt :o)
Tack Rebecca, Randy och Smilla för en superhärlig eftermiddag! :o)
Lyckades fånga alla (nästan) 4 på samma bild!
